Stellan fyllde 31 år den 21/4, jag fyller 22 år den 24/4 och nu i april är det ca 6 månader sedan jag flyttade 30 mil ifrån mina hästar och nära och kära för kärlekens skull. Allt detta firades i lördags, och jag var så lycklig som fick ha mina föräldrar och de närmsta vännerna hos mig.
I tisdags åkte jag upp till Söderköping med en lång att-göra-lista och ett välorganiserat schema. I baksätet hade jag Jennie, Sonny och deras lilla Liv, och i bagaget fanns det inte mycket till luftutrymme om vi säger så. Sällskapet i baksätet lämnades av vid bussterminalen i Söderköping och åkte vidare till Nyköping för att spendera lite tid med Sonnys släkt och vänner. På onsdagen städade, städade och städade jag. Torsdagen var handlingsdagen, jag hämtade upp Jennie och Liv i Norrköping och så bakades det rulltårtor på kvällen. På fredagen gjordes den huvudsakliga delen av maten och på kvällen kom grabbarna hem. På lördagen fixades det sista med maten och pyntandet, och så hämtade vi Sonny som kom med bussen till Söderköping.

Jag kan inte tacka Jennie tillräckligt för hennes engagemang och hjälp, hade inte hon funnits där och hållt styr på grabbarna, städat undan Stellans tilldelade uppgifter och pyntat så hade det inte hunnits med. Det är en lyx att inte vara den enda engagerade vuxna i huset, en lyx som jag inte är bortskämd med. Det är så skönt att kunna lämna grabbarna med en vuxen som tar kontrollen och styr upp istället för att låta helvetet braka lös. Uppskattar att mina vänner säger ifrån och inte låter grabbarna bete sig hursomhelst varken mot dem eller mot varandra så jag kan slappna av och koncentrera mig på mitt istället för att alltid ha ett öra och ett öga på vad grabbarna ställer till med. När de väl fattat att det var dags att uppföra sig och lyssna oavsett vem det var som sa till dem och att de inte kunde tjura eller tjuta sig till enbart de roliga sakerna så hade vi det riktigt mysigt. Så, ett STORT TACK till Jennie helt enkelt.

Runt kl 14 anlände resten av Smålandsgästerna, mor, far och Stina, och därmed började också fotodokumenteringen.

Blåbergsköp
 

Grabbarnas konstverk som de åstadkom med hjälp av Jennie.

"Vänner är den släkt man väljer"
Jennie, Stina, Liv och jag

Gudmor och guddotter  

Tuffing på väg ut med Jennie och Sonny för att göra sig av med lite överskottsenergi...

Uppdukat till fest
med mitt hembakta bröd, ett sesamfrö/vallmofrö och ett parmesanost/flingsalt/timjan,  min hemgjorda hamburgerdressing, min hemgjorda ingefärsdricka och...

 
mina hemgjorda potatissallader, en med chilli och en med gräslök.

Karlarna skötte grillningen. Plus för att de redde sig själva, minus till värden som inte organiserade ordningen beroende på vilket kött som behövde längst tid...

Grabbarna busade med kusin Vilma

Efter maten tog jag igen lite efterrättspoäng med S'mores då tårtan blev ett magplask (hade lite för många järn i elden och läste bara halva gör-så-här på dextrosgelatinet så två dl blev en liter extra vätska.. men ingen sa nåt om varken maten eller tårtan så antingen var allt ok eller så var allt skit.) 
Mysigt, coolt och gott tyckte grabbarna om att göra S'mores i allrummet!

När grabbarna blev upptagna med att äta sina så ryckte Stina in som tillverkare.

Anton 

Emil, mums!

Bäbismys, jag och Liv

Presentöppning. Stellan fick flest. Av mig och grabbarna fick han ett par arbetsbyxor, en finjacka, en tröja, organisering till garderoben och en dragkula. Av mina föräldrar fick han en ny tvättvinda. Jag fick en matpresent av grannarna, en blomma av svärmor och svärfar och del i matpresent från svåger med respektive och ännu en matpresent av mina vänner. Undrar om alla väljer att ge oss matpresenter som en pik till Stellan eller om de tror att han vistas i köket mer än för kaffets skull.. Lisa har skickat en från England som jag väntar med tills imorgon och då får jag även mors och fars. Om sambon anser mig vara värd någon gåva återstår väl att se, men det är väl bara att slösa kan jag tänka mig.

Sen drog vi igång enligt småländska traditioner och roade oss lite, dock bara smålänningarna som bjöd på sig själva och stod för underhållningen.

Emil ville gärna och ofta hålla lite i Liv, bra träning inför det halvsyskon som deras mor väntar. En bäbis i huset var bra tålamodsträning för dem då de förväntar sig att man hoppar på kommando och gärna lite innan.  

Sista gästerna gick hem sent och då hade jag redan kommit in i "andra andningen" och kunde inte somna utan låg fortfarande vaken i soffan när klockan ringde kl 06.00 kl 07.30 bagav jag mig mot första dagen på jobbet och lämnade på vägen av Stellan och grabbarna vid Stockeby. Jag kom hem vid 17.30 och var då inne i "tredje andningen" och körde således direkt ner till småland med sällskap av Jennie, Sonny och Liv då mamma ringt och berättat om en olycka som duon ställt till med i stallet som orsakat mamma ännu en skada. När sällskapet var avlämnat i Rottne var jag dock i tröttaste laget och drog igång full fläkt så kallt det bara gick och gjorde ett försök till att spränga högtalarna med dansbandsmusik. Väl hemma väntade en hemgjord pizza på mig och sedan slocknade jag innan huvudet landat på huvudkudden.

/Alexandra