Jaha, det är bra tråkigt att bara gå hemma och drälla. Veckans projekt är att få ordning i tvättstugan, och på lördag ska vi börja rensa ur byggnaden som ska inhysa stallet i framtiden. Stellan jobbar som vanligt och jag sysselsätter mig själv med diverse städning.

Kajsa och Logi i tölt, här har Kajsa varit medryttare på Logi i ca 6 månader.

Michelle och Logi, tölt. Ni ser hur taktren den är. 

Michelle är en av mina kusiner, har skrivit om henne tidigare. Hon brukar komma ut några dagar på lov ibland, och då brukar vi spendera en del tid i stallet. Men hon har nog bara ridit ca 5 "ordentliga" lektioner för mig. Annars brukar det bli att vi rider ut, fast det är ju en träning i sig. Hon är en naturbegåvning när det kommer till hästar, och hon lär sig snabbt.

Logi är inte vidare lätt att rida, då han måste mjukgöras och samlas ordentligt innan man ökar tempo med honom. Dessutom är han stark, så att "fuskrida" honom funkar inte alls. Skulle man, som vissa gör, försöka sig på höga benlyft genom att rida med hög och hård hand, och på så sätt tappa ryggen, så skulle man med Logi få alla gångarterna i en salig blandning. Den levande handen och hämtning bakifrån är avgörande. De här två töserna får med andra ord jobba riktigt ordentligt får att få en fin tölt på bilderna ovan. Vetskapen av att de klarar av det på egen hand, och inte bara rider "följa john", bygger självförtroende, kunskap och självinsikt. En medvetenhet om vad de kan och ännu måste jobba på. När Kajsa började hos oss kunde hon nästintill ingenting efter lång tid på ridskola, men skam den som ger sig. I med- och motgångar har hon vuxit i sig själv, och jag är stolt över hur långt hon kommit under den tid hon varit medryttare hos oss.

Det är den sortens självförtroende jag talar för.

/Alexandra