Stalldag igår. Trion kom kl 9, började med lite stallgöra och sedan ridning.

Jenny jobbade vidare med Fjarki i rundkorallen. Här tölt:

Ebba och Kajsa red en "trec" bana, först bara som en genomgång och sedan tävlade de mot varandra om att få snabbaste tiden genom banan. För att göra det hela lite jobbigare (och för att träna knäslut, balans och vad de olika tygeltagen har för inverkan) skulle de stå i fältsits utan stigbyglar genom hela banan. De gjorde ett riktigt bra jobb och Kajsa vann tidsrundan med 8 minuter mot Ebbas 9 minuter. Kajsa hade dock en lite lättare runda då hon slapp passera över en matta då Logi (som är mer eller mindre blind) inte riktigt litar på henne i den situationen, och så hjälpte jag henne att backa in honom på ett ställe, då han inte riktigt litade på henne där heller. Så oavgjort tycker jag vi kan säga att det blev egentligen.

Ebba och Harras, kavaletti.

Kajsa och Logi, labyrint.

Vad har ni där ute för åsikter om att rida bettlöst?

Kajsa hade fått kommentarer i skolan om att hon rider Logi på bettlöst hos oss, med bettlöst bröt man ju hästens näsben menade de. Skrämmande kommentar tycker jag, då man bara lyckas bryta hästens näsben med ett hackamore om det sitter fel och man rider för mycket med handen i en "sparka, slita, dra"metod. Jag kan försäkra er om att Logis näsben är lika helt som det alltid varit och då har han ridits på uteslutande hackamore sedan han startades om hos oss, då han har problem i munnen så han inte kan ha bett. Lanerna klämms mot första kindtanden om man tar en förhållning med bett i munnen på honom, och det gör förstås ont, varav vi valt att rida honom på hackamore. Men naturligtvis ska hackamore användas med försiktighet, och är ingenting för dem som föredrar att slita sin häst i munnen, då det då finns risk för att de får en synlig skada på sin häst. Det faktum att bett skapar andra skador och ibland även frakturer i hästars munnar tycks inte bekymmra, men så länge skadorna inte syns så finns de väl inte...

Ni får ursäkta den oförtäckta smutskastningen av okunniga, uppnosiga bessewissrar, men jag blir bara så arg att de ska uttala sig i ämnen de inte vet något om. Jag har sagt det förut, och jag säger det gärna igen, att ridskolor inte är något jag talar för. Kvantitet är ordet som beskriver dem bäst tycker jag. Och alla bilder på barn till föräldrar som tror att barnen kan rida, kanske för att de går på ridskola, som rider utan hjälm, på hästar som skenar ut i skogen (men "de är ju för söta"), och dunsar omkring som små vantar på hästryggen när de hoppar hinder för höga för ryttarens kompetens... För att inte tala om hur illa många sitter, har sitsen ingen prioritering alls längre? Vem lär ut att man ska sitta med knäna under hakan i liknande jockeysits när man rider dressyr (överdrev smått där, men ni fattar vad jag menar), och ha hälarna inborrade i hästens sidor i alla lägen?!

Det farligaste man kan göra är att tuta i ett barn att de KAN något som är så riskfyllt som ridning. Man blir ALDRIG fullärd, och det är delvis tjusningen med ridning kan jag tycka.

Det viktigaste är väl att man själv är bekväm med hur man väljer att hantera och rida hästarna i sin omgivning. Det sätt jag tycker är bästa sättet, för både ryttare och häst, tycker inte alla andra. Jag brukar beskriva det med att jag vill rida med mina hästar, inte på dem. Förstår ni inte skillnaden är ni välkomna att fråga...

Och folk som roar sig på hästarnas bekostnad ska jag inte uttala mig om, känns inte som någon bra idé.

Nu ska jag sluta med mina åsikter, och ber om ursäkt om jag upprört någon där ute. Men det finns gott om idioter och korkat folk där ute, och jag är medveten om att jag kan vara en korkad idiot i någon annans värld. Och det är helt okej, då alla har rätt till sina egna åsikter. Jag tycker synd om alla naiva föräldrar där ute.

Och som en liten (), så begriper jag mig inte på folk som skaffar sig barn utan att bry sig om att uppfostra dem.

Galen blir jag, GALEN!

/Alexandra