Denna länken har mamma och jag turats om att lusläsa.
http://www.sva.se/sv/Djurhalsa1/Foder/Giftiga-vaxter/

Orsaken till att vi börjat läsa på om alla växter från vallar och beten är att vi ännu en gång fått vatten på vår kvarn vad gäller att man som hästägare visst tycks behöva kunna precis allting själv. Man kan inte lita på veterinärer, glömmer exempelvis aldrig den gången mamma och jag blev utringda till ett stall utanför Växjö för att veterinären, efter att ha gjort böjprov och gett dropp, ville att de skulle köra högdräktiga Elding till Helsingborg för "hon har sånna kramper att hon kommer dö!". "IDIOT!" sa vi, som fortfarande ägde hästen (avbetalningen hade inte skötts, men det är en annan historia), körde iväg veterinären, fölbäddade i boxen och schasade in "nya ägarinnan" och drack en kopp te för att lämna stot ifred och nån timme senare hade "det dösjuka" stoets kramper slutat och ett fint stoföl stod vid hennes sida. Så kom Ára från Degerö till världen...

För att komma tillbaka till ämnet. Vi var bortskämda med en bra höleverantör under många år, men när han slutade med hö och gick över till hösilage, och vi provat det några år och hittat nackdelarna med detta, så fick vi börja se oss om efter andra leverantörer och har hunnit prova några sådana. Sedan några år tillbaka har vi en bra höleverantör 7 mil bort som vi håller hårt i, men i fjol hade vi tur, tyckte vi då, som hittade en hösilageleverantör i grannbyn med små rundbalar som vi ville ge ett försök och han mailade oss sitt analyssvar, bedyrade kvalitén, berättade om andra hästägare han sålde till och körde hit en provbale. Han var så mån om att vi skulle tycka om hans produkt innan vi köpte ett parti, och han lovordade vikten av att kunna ha en dialog leverantör och kund emellan och sa att det bara var att säga till om någon bale inte var bra så skulle han bara komma med en ny och byta ut den dåliga. Provbalen var jättefin och lyckliga över att fått tag i fint foder och en trevlig leverantör så slog vi till. Sen började gubben krabba. Balarna var inte lika blöta, några var mer som hö vilket inte gör oss så mycket men andra var mer som ensilage... Det var hål i balarna, vilket naturligtvis innebar mögel, och de var inga nya hål då balen var möglig in till kärnan... Den första mögelbalen böt han ut med sne min. Nästa gång vi ringde så var han så otrevlig mot mamma att hon vägrade gå ut själv för att möta honom vilket ledde till att han mötte ett gäng på  6 personer... ;) När han då fått inse att det inte var en ensam småtokig kattkärring han hade med att göra så valde han att inte sätta sin fot här igen, och det sista lasset balar pappa var och hämtade var av all möjlig kvalité. Gubbjävel.
I förra veckan reflekterade vi över att hästarna började bli krassliga på olika vis. Lif var dyblöt och låg bara och päste (om päste är småländska så tänk er en sjukling), Gerpla och Viddi sprutade det ur och övriga tre fick ALLA kolikanfall. Stella blev så dålig att vi ringde ut veterinären, en riktig fegis till veterinär för övrigt som gjorde minsta möjliga och tyckte även han att vi skulle lasta och köra till Helsingborg... Som tur är gick det bra med alla tre och nu mår alla hästarna bra. 
Vad utlöste då detta undrar väl ni, det undrade i alla fall vi. Så slog det oss. Vad hade det varit massor av i den senaste hösilagebalen? Skräppor, i MÄNGDER! Men vi hade resonerat som så att, visst, hästarna ratar dem i hagen, precis som de gör med smörblommor, men smörblommorna är ju ofarliga när de slagits och torkat så då är det säkert likadant med skräppor tänkte vi. Så katten heller, och det sista vi hade kvar av den balen rensade vi ur skräpporna ifrån och fick ett utfall på 1kg skräppor per 4kg hösilage... Vi slängde ut allt vi hade kvar av den balen i svarta sopsäckar för att undvika att de sår in sig mer än det redan gjort... 

Så alla kära hästmänniskor där ute, läs på om vad ni har i ert bete, vad era leverantörer har i sina vallar och således ni i ert foder och då senare även i ert bete. 

Nästa år köper vi allt foder av vår höleverantör, och inte bara hälften som det blev i år. Hans foder är utan tvekan värt de där 14 milen tur och retur...

/Alexandra

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    /Alexandra

             Den 25 är det Aris tur   /Alexandra   ...

Åh, vad tiden går! Vädret har äntligen börjat stabilisera sig på plussidan, men det betyder också att mosquiton har fått börja jobba på högtryck och att vi ser fram emot promenader på betet flera gånger om dagen i jakt på de flughuvor Valdi roat sig ...

Bröderna V växer och frodas. Det är så roligt att följa deras utveckling, och se hur de växer in i sina egna personligheter och roller i flocken. Den 17/2 blir en stor dag i grabbarnas liv. Då blir det transportfärd för första gången, och det till hä...

Poff sa det, så var den över. Bara så där. Högsommaren kom utan förvarning i maj, och hösten med samma korta varsel första september. Mina squaschplantor tog frosten redan i aug, men de kämpar sig till ett andra liv nu när Brittsommaren hälsat på. Gu...