Denna länken har mamma och jag turats om att lusläsa.
http://www.sva.se/sv/Djurhalsa1/Foder/Giftiga-vaxter/

Orsaken till att vi börjat läsa på om alla växter från vallar och beten är att vi ännu en gång fått vatten på vår kvarn vad gäller att man som hästägare visst tycks behöva kunna precis allting själv. Man kan inte lita på veterinärer, glömmer exempelvis aldrig den gången mamma och jag blev utringda till ett stall utanför Växjö för att veterinären, efter att ha gjort böjprov och gett dropp, ville att de skulle köra högdräktiga Elding till Helsingborg för "hon har sånna kramper att hon kommer dö!". "IDIOT!" sa vi, som fortfarande ägde hästen (avbetalningen hade inte skötts, men det är en annan historia), körde iväg veterinären, fölbäddade i boxen och schasade in "nya ägarinnan" och drack en kopp te för att lämna stot ifred och nån timme senare hade "det dösjuka" stoets kramper slutat och ett fint stoföl stod vid hennes sida. Så kom Ára från Degerö till världen...

För att komma tillbaka till ämnet. Vi var bortskämda med en bra höleverantör under många år, men när han slutade med hö och gick över till hösilage, och vi provat det några år och hittat nackdelarna med detta, så fick vi börja se oss om efter andra leverantörer och har hunnit prova några sådana. Sedan några år tillbaka har vi en bra höleverantör 7 mil bort som vi håller hårt i, men i fjol hade vi tur, tyckte vi då, som hittade en hösilageleverantör i grannbyn med små rundbalar som vi ville ge ett försök och han mailade oss sitt analyssvar, bedyrade kvalitén, berättade om andra hästägare han sålde till och körde hit en provbale. Han var så mån om att vi skulle tycka om hans produkt innan vi köpte ett parti, och han lovordade vikten av att kunna ha en dialog leverantör och kund emellan och sa att det bara var att säga till om någon bale inte var bra så skulle han bara komma med en ny och byta ut den dåliga. Provbalen var jättefin och lyckliga över att fått tag i fint foder och en trevlig leverantör så slog vi till. Sen började gubben krabba. Balarna var inte lika blöta, några var mer som hö vilket inte gör oss så mycket men andra var mer som ensilage... Det var hål i balarna, vilket naturligtvis innebar mögel, och de var inga nya hål då balen var möglig in till kärnan... Den första mögelbalen böt han ut med sne min. Nästa gång vi ringde så var han så otrevlig mot mamma att hon vägrade gå ut själv för att möta honom vilket ledde till att han mötte ett gäng på  6 personer... ;) När han då fått inse att det inte var en ensam småtokig kattkärring han hade med att göra så valde han att inte sätta sin fot här igen, och det sista lasset balar pappa var och hämtade var av all möjlig kvalité. Gubbjävel.
I förra veckan reflekterade vi över att hästarna började bli krassliga på olika vis. Lif var dyblöt och låg bara och päste (om päste är småländska så tänk er en sjukling), Gerpla och Viddi sprutade det ur och övriga tre fick ALLA kolikanfall. Stella blev så dålig att vi ringde ut veterinären, en riktig fegis till veterinär för övrigt som gjorde minsta möjliga och tyckte även han att vi skulle lasta och köra till Helsingborg... Som tur är gick det bra med alla tre och nu mår alla hästarna bra. 
Vad utlöste då detta undrar väl ni, det undrade i alla fall vi. Så slog det oss. Vad hade det varit massor av i den senaste hösilagebalen? Skräppor, i MÄNGDER! Men vi hade resonerat som så att, visst, hästarna ratar dem i hagen, precis som de gör med smörblommor, men smörblommorna är ju ofarliga när de slagits och torkat så då är det säkert likadant med skräppor tänkte vi. Så katten heller, och det sista vi hade kvar av den balen rensade vi ur skräpporna ifrån och fick ett utfall på 1kg skräppor per 4kg hösilage... Vi slängde ut allt vi hade kvar av den balen i svarta sopsäckar för att undvika att de sår in sig mer än det redan gjort... 

Så alla kära hästmänniskor där ute, läs på om vad ni har i ert bete, vad era leverantörer har i sina vallar och således ni i ert foder och då senare även i ert bete. 

Nästa år köper vi allt foder av vår höleverantör, och inte bara hälften som det blev i år. Hans foder är utan tvekan värt de där 14 milen tur och retur...

/Alexandra

...är vi på G igen efter vintervilan, eller snarare så växlar vi nu upp igen efter vintern. Ingen av hästarna har varit helt inaktiv, men med vintervädret så blir man ju begränsad och lusten tryter även den när det snöar på, isen breder ut sig och vinden viner om knutarna. Men nu är vi som sagt på G igen. :)

Stella och Dis som hittills bara har gått med hackamore provade häromdagen på att jobba med bett för första gången. Ingen hit tyckte Dis (Bild 1) medans Stella (Bild 2) var mer oberörd. 
   
Jag är, som ni kanske läst er till mellan raderna, inte jätteglad i bett och deras inverkan på hästarna. Här kan ni se ett youtubeklipp som förklarar bettets inverkan i hästarnas munnar så slipper jag skriva en uppsats i ämnet... ;)

För ovanlighetens skull fångades jag på bild till häst i helgen (Bild 1), mamma kom förbi med kameran lagom till avskrittningen... Det är roligt nu när Kim och jag kan hjälpas åt med att hålla igång honom, det innebär ju att jag kan rida honom "som vanligt" de få gånger jag kommer hem i sommar och inte måste ta det lugnt för att ta hänsyn till hans kondition. Den kommer nu Kim underhålla när inte jag kan. :) Och som ni ser på bild 2 så fortsätter hon att briljera och blir säkrare, tryggare och kunnigare med bättre förståelse för varje gång hon sätter sig i sadeln. :) 
   

Och här... Leendet... Behöver jag säga mer? :)
 

Ett par bilder på vår Mirabelle får ni också, hon är alltid med och håller koll på läget.
   

Idag hade Dis överskottsenergi så det hette duga som synes på bild 1. Skönt att det inte är isgata precis överallt utan att jag med gott samvete kunde låta henne sträcka ut i korallen.
Stella var däremot väldigt koncentrerad idag och ville ha tankenötter, så vi satsade mer på markövningar som ni ser exempel på på bild 2. Här flyttar hon sig för tryck, fast trycket bara är att jag pekar på skänkelläget.
   

Hoppas på bättre väder imorgon. Idag har vi haft runt -10 grader, snöfall och kraftiga vindbyar hela dagen... Trist. Vi som ville ha vår!

/Alexandra

     
       
Viddi från Degerö
 
Lif fra Godrumgaard (svartskäcken) visade upp sig och fölmagen

Sedan tog dessa två högdräktiga mysdamerna paus, man orkar inte hur mycket som helst med vilda fölisar i magarna :)
Gerpla, jag och Lif
 

/Alexandra

I söndags medverkade vår ungdomskör tillsammans med tre andra körer från pastoratet i konserten "The touch of a king". Jag har nog aldrig haft så roligt på ett framträde förut. Jag har träningsvärk i ansiktet av allt leende och skrattande, och jag skämtar inte! Jag tror jag talar för hela Dädesjö ungdomskör när jag säger att vi är så otroligt glada över att ha fått möjligheten att arbeta med så kunniga, begåvade och ödmjuka musiker. Tack till alla som gjorde detta möjligt! Detta kommer vi bära med oss länge.

Ett litet smakprov

 
Affischen

 
"Kom igen nu, nu ger vi järnet!"
  
Mer om, av och med Jocke hittar ni här: http://jockesjokvist.wordpress.com/the-touch-of-a-king/

I stallet är allting sig ganska likt. Kim jobbar på...
 
...i vårt vackra vårväder!  Hoppas att det håller i sig, vi har tröttnat på snö och is! Ser ni vilken fin sits hon har nu mera? :)
 

Min "lille Vidde", Viddi från Degerö, växer som om han hade betalt för det... Lilla jag får väl vara glad så länge jag kan se över manken på honom... :P Jag hoppas dock att han slutar växa snart, då jag är lite emot det här med att avla upp islandshästarnas mkh och jag skulle uppskatta att slippa släpa omkring på en pall för att sadla och tränsa jätten Viddi i framtiden. Det är väl bra tur att han tycker det är så roligt att jobba så han tar på sig grimman själv, annars hade jag väl suttit i klistret redan där... ;)
Kim myser med Dís och jag pratar med Viddi (förmaningar om hans växande förstås...)
 

Jag satt och läste hemsidor tidigare idag och trillade in på Hinrik Þór Sigurdssons hemsida där jag fastnade för denna textsnutt:
"Ridning utifrån hästens förutsättningar, lönar sig i längden med harmonisk och balanserad häst som håller längre. Man kan väl få snabbt resultat genom att stressa på, dra ordentligt och sparka på, men det känn som att kissa i byxorna när det är 10 grader kallt, först blir det varmt och skönt men det dröjer inte länge innan man fryser något jävulskt mycket."
- Hinni, Isländsk ridkonst
Jag var bara tvungen att dela med mig av denna, den är så klockren. Tänk om fler kunde inse detta innan de står där med sina blöta byxor... Klicka på länken för att läsa fler av Hinnis funderingar, han har många tänkvärda sådana!

/Alexandra