Jaha ni go' vänner. Nu har det vart lite tyst här igen och det beror på en efterlängtad resa med kören till Grekland och Aten! Här har ni det härliga gänget:

Nerifrån: Tilli, Tessan, Jag, Agnes, Carro, Lisa och Stina.

Först dagarna bestod av sightseeing, sightseeing och mera sightseeing.

För att få lite "Atenkänsla" så får ni här en bild på Zeus templet. Den vackra dansösen är Lisa :)

Lilla jag fick testa på att vara Alice i underlandet, kan det vara ett kaninbo måntro..?   

Aten by night, vackert värre. Där uppe på klippan stod vi och sjöng av våra hjärtans lust, ackompanjerade av fyrverkerier i fjärran. Ett minne för livet.

Och här visar världens bästa Stina upp det bästaste bästa vi hittade i Aten. MUMS! Stammisar blev vi, fick till och med varsin liten miniglass när vi gick därifrån sista dagen :) Kanske inte så nyttigt, men vi var på semester! ;)

Efter ett par dagar åkte majoriteten av kören hem och bara Lisa, Stina och jag blev kvar. Då blev det mer mys och shopping på schemat. Hemresan blev en skakig upplevelse. Metron gick inte till flygplatsen p.g.a strejk. Då fick vi leta upp en bussplats. Väl framme på flygplatsen blev det bråttom, för flyget var tidigarelagt för att hinna lyfta innan strejken skulle starta på flygplatsen också... Och så när vi sitter där i våra stolar på flygplanet säger piloten i högtalarna, "Nu får vi hoppas att vi hinner få planet tankat inom 15 minuter, annars får vi stå här tills strejken är över." Det var inget roligt att höra.

Men vi kom iväg och så hade vi sisådär en fyra timmars väntan på Kastrup innan tåget skulle gå. Sen vart tåget inställt... Men vi kom till Växjö efter många om och men. Sjuka, irriterade och trötta efter den långa dagen kom vi i alla fall hem till sist.

Det var en härlig vecka helt klart. Nackdelen är att jag fått med mig en hemsk förkylning hem, Stina hade med sig den dit. Och nu är både Stina, jag, Lisa och mamma förkylda... Men det får man väl stå ut med... Man kan ju inte få allt här i livet ;)

Så nu står kurering på schemat och inget annat. Hoppas på att kunna ta nya tag till helgen. Under min tid som sjukling ska jag fortsätta sakna dem som bor långt borta och fundera på varför folk inte kan uppföra sig så jag kunde slippa bli väckt av polisens sirener hela tiden...

/Alexandra